En läkare i ett nötskal

I fredags när jag och Leia var på BVC för att kolla hennes herpes vid ögat så ville BVC-sjuksköterskan att vi skulle träffa en läkare när vi ändå var där. Visa hur det ser ut. Kallt som det var den dagen och ensam på BVC med en liten tjej så bar jag på jacka, Leia, babyskydd, filt och skötväska. Jag fick hjälp ner av Marie som hon heter. Väldigt snällt av henne. Jag och Leia kommer efter en mycket kort stunds väntan in till läkaren och jag lyckas bära alla saker själv. När vi är klara hos läkaren säger han "tack och hej" och sitter kvar vid sitt skrivbord. Jag reser mig upp, tar Leia i ena armen, försöker med andra armen slänga in jacka och filt i babyskyddet, slänger skötväskan på armen och lyfter upp stolen med samma hand. Jag tar 2 steg fram till dörren. Får sätta ner allt igen för att öppna dörren och sen försöka kränga på mig alla saker igen. Hade det varit för mycket begärt av honom att hjälpa mig öppna dörren när han såg att jag hade mycket saker att bära på inklusive min dotter. Nä då är det viktigare att sitta kvar vid sitt lilla skrivbord och fixa med det som behöver fixas.
Då jag gick hade han börjat prata in i sin lilla bandspelare och jag brukar alltid stänga dörren efter mig. Men jag tyckte det var så dålig stil att han gott kunde gå upp och stänga den själv. Det satt mycket folk och pratade i väntrummet precis utanför så man kan ju alltid hoppas att han fick prata om allt.